fredag 24 augusti 2018

Bröllop i Ullstorp


Året var 1990 när jag konfirmerades i Ullstorps kyrka på Österlen. Det är ett tag sedan. Inte kunde jag tro att jag skulle få följa min barndomskompis under en hel dag med förberedelser till vigsel. Men det fick jag!
Ullstorps kyrka och brudparets hem
Blev oerhört stolt och hedrad över uppdraget. Att lägga sin största dag i livet i händerna på en amatörfotograf - modigt! När bröllopsdagen kom, den 18 augusti, började det kittla av nervositet i magen. Hur skulle det blir, hur skulle det gå? Och det blev en alldeles underbar upplevelse.
Tack Anna och Roger för att jag fick dela Er stora dag och föreviga den! Här följer några bilder som beskriver dagen, samt mina favoriter!

Jag följde bruden under sminkning och hår samt påklädning.
Brudens klänning syddes av svärmodern - en underbar kreation
Bruden kläddes av hennes äldsta barndomsvän - ålder i form av vänskapsår.
Mycket vackert och känslosamt för fotografen!
Vi började fotograferingen med Anna och Roger för att sedan samla ihop alla nära och kära vid kyrkan, enligt Annas önskemål. Gruppfotograferingar är vad det är, men det blev en hel del roliga bilder som jag bara delar med brudparet.



Denna underbara kärlek!

Brudens dotter golvade mig med sin karisma och skönhet.

Älskar Annas avslappnade stil..

Nygifta!
När gratulationerna ebbat ut efter vigseln i kyrkan samlades brudparet och deras närmaste för mingel. Där avslutades mitt uppdrag. Jag lämnade bröllopet med 300 bilder av denna underbara dag. Åter igen, tack för förtroendet!

Brudens skor under minglet i trädgården

söndag 20 augusti 2017

Möte i skogen


På min vandring i och kring Verkeåns Naturreservat en solig och blåsig dag fick jag uppleva mycket vackert av naturen. Verkeån som slingrar sig genom dalen är en fröjd att se och lyssna på det porlande vattnet. Att slå sig ner på en sten och njuta är alldeles förträffligt. Vid slutet av min vandring upptäckte jag ett ljud i skogen och titta vem som stod där... Jag vågade inte byta objektiv utan så tyst som möjligt plockade jag fram min Canon (filmade med min Samsungmobil) med 135mm objektivet på och inväntade att det vackra djuret skulle bli synligt när det inte betade längre. Jag hade vinden med mig så jag förblev oupptäckt ett bra tag. Det blev så länge att jag fick mjölksyra i armarna och jag höll andan för att inte skaka eller göra ljud ifrån mig. Försiktigt försiktigt smekte jag avtryckaren gång på gång tills jag blev upptäckt. Jag stod uppskattningsvis 15-20 meter från djuret och hade vinden snett från sidan mot mig. En härlig upplevelse live!