På min vandring i och kring Verkeåns Naturreservat en solig och blåsig dag fick jag uppleva mycket vackert av naturen. Verkeån som slingrar sig genom dalen är en fröjd att se och lyssna på det porlande vattnet. Att slå sig ner på en sten och njuta är alldeles förträffligt. Vid slutet av min vandring upptäckte jag ett ljud i skogen och titta vem som stod där... Jag vågade inte byta objektiv utan så tyst som möjligt plockade jag fram min Canon (filmade med min Samsungmobil) med 135mm objektivet på och inväntade att det vackra djuret skulle bli synligt när det inte betade längre. Jag hade vinden med mig så jag förblev oupptäckt ett bra tag. Det blev så länge att jag fick mjölksyra i armarna och jag höll andan för att inte skaka eller göra ljud ifrån mig. Försiktigt försiktigt smekte jag avtryckaren gång på gång tills jag blev upptäckt. Jag stod uppskattningsvis 15-20 meter från djuret och hade vinden snett från sidan mot mig. En härlig upplevelse live!
